Frisk från bulimi?

Vad hände sen?

2011-01-12T09:27:00.000-08:00

Ett halvår har gått
sen jag avslutade denna blogg
för att idag komma på
att denna fanns

jag tänkte bara säga
som en sorts återkallelse
till er alla

att jag är fortfarande frisk
friskare än friskas

och kommer aldrig att bli sjuk igen

plus att allt går så himla bra nu för mig
det är så konstigt
att livet kan vara så bra
och att allt kan hända för just mig
som på allvar trodde att man inte kunde bli frisk
från ätstörningen bulimi

MAN KAN BLI SÅ JÄVLA FRISK :)
PUSSSSSSSSSSSSSSSSSS

Jag är frisk

2010-06-07T06:56:00.000-07:00

Jag har inte skrivit här på länge
antar att ju bättre jag mår
desto mer glömmer jag att jag ens
har en blogg som denna

Jag vet inte riktigt hur jag har gjort det
men nu har jag gjort det jag har velat
jag har blivit frisk

och det är konstigt
alla mina visdommar om mat som jag hade innan
har slagits sönder

just nu så varken tränar jag
eller äter så särskilt regelbundet o nyttigt
som jag gjort i alla dessa år
men ja väger ändå mindre än på många många år

jag är inte längre överviktig
även fast ja inte var det egentligen innan heller
jag hade en bmi på 25.

o eftersom bmi för normalviktig ligger på 20-25
så ansåg ja mig som överviktig eftersom jag låg på gränsen.

Nu skiter ja i det där himla BMI;et.
så trött på att någon har bestämt en siffra på normal
min kropp e snygg o det ser ja nu
ja väger iofs mindre
men inte så pass mkt mindre

jag känner mig glad
nästan hela tiden
känner mig självsäker
vill hitta på mer grejer
prata med fler människor
bryr mig inte lika mkt om vad andra tycker
jag vet inte hur ja ska förklara
men ja har hittat nåt slags lugn inuti
en trygghet

allt går bra nu för mig
o ja menar verkligen allt
o d sakerna som går mindre bra
vilka de nu är
dom tänker ja inte ens på

jag kan inte mer än säga att
vinden har vänt
och jag känner på mig att det här kan bli ett av mina bästa perioder
i mitt liv

Jag kommer att sluta skriva här
vet inte vad ja ska tillägga
eller säga nu när jag inte tänker
ätstörningstankar

men jag kan säga
att jag trodde aldrig att det kunde hända mig
så ni vet där ute

ge inte upp

insikt

2010-04-10T00:17:00.000-07:00

I nästa nummer av INSIKT
kommer jag att vara med
jag har skrivit en krönika där
jippi jippi jippi jippi

frisk från bulimi?

2010-04-08T03:23:00.000-07:00

så är jag lycklig igen
även fast det är fram och tillbaka
så är det hela tiden mer fram
fler lyckliga perioder
mindre olyckliga

när jag är nere
så är jag riktigt nere
får för mig att jag är tjock
även fast jag inte är det

jag ser ju nu
jag tittar på mig själv
och tycker att jag är snygg
jag är snygg
jag är precis lagom i kroppen
visst så skulle jag vilja ändra på lite småsaker
som kärlekshantagen
men jag ser mig inte som en tjock person
eftersom jag inte ens är det

jag måste kunna ta med mig det
in i de deppiga stunderna
det att jag vet
att jag för det mesta
att jag inte är tjock

just nu är jag lycklig
sjukt lycklig
trivs med mig själv
med mina vänner
med mitt boende
med min blivande karriär
med allt

jag trivs med så himla mkt

det är helt sjukt att jag kan känna såhär
ren och skär lycka

jag skulle nog säga till de allra flesta att jag är helt frisk ifårn bulimi
jag skulle aldrig banta, träna för mkt, hetsäta, kräkas
och är i mesta fall nöjd med min kropp

en ned-dipp i månaden bara
men det får väl nästan alla?

kan man säga att jag är frisk
riktigt på gränsen i alla fall

två steg tillbaka

2010-03-16T07:20:00.000-07:00

Ena dagen är jag så fruktansvärt lycklig
och nästa dag ligger jag med hjärtklappande ångest

Det är fram och tillbaka hela tiden.

Jag vet att jag är lyckligare nu.
De är inge snack om saken.
Folk säger till mig att jag har börjat lysa.
De frågar mig om jag har träffat någon,
de säger att jag sprudlar-

Men. Jag har inte gått ner.
jag tittar på bilder ifrån en fest,
tänker; är det där verkligen jag?
Är jag så stor?
Så tjock?
Tar på mitt fett...
Tänker vad de andra säger om mig.
Låter min fantasi ta över och tänker hur han som jag hånglade med ångrar sig för att i efterhand tycker han nog att jag var för tjock.
Sådant tänker jag på tills jag inte kan sova längre.
Jag ligger i min säng och vrider mig
hela nätter vrider jag mig
för att jag fortfarande är för tjock

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bli frisk. Jag måste göra det här på rätt sätt. Men orkar inte leva som en tjock längre.

Jag är lyckligare nu, trots att jag inte gått ner. Men det känns bara skumt.

Kan inte dra ner på maten för då riskerar jag hetsätning.
Kan inte öka motionen för då riskerar jag att min träningsnarkomani kommer tillbaka.
Kan inte sluta med kolhydrater för det är inte bra för min hjärna el min kropp.
Kan inte göra någonting för att gå ner.
Jag bara är här just nu.
Just nu inte lika lycklig.
Just nu bara tjock.

trött och tjock

Jag är snygg

2010-03-05T21:16:00.000-08:00

jag är egentligen en rätt cynisk person
till o med blir lite trött på mig själv
eftersom varenda inlägg de senaste gångerna
har handlat om hur lycklig jag är

men

jag måste

shit jag är så jävla lycklig

Jag är så lycklig att jag inte vet vad man ska göra
jag vet inte hur man beter sig när man har lyckoruset i sig
ska ja stå och hoppa ett tag för att få det ur mej?

En vän till mig frågade om jag hade träffat någon
(som om de är enda källan till ren lycka)
och nej, det har jag inte
det har inte med det att göra överhuvudtaget

Jag känner till och med att jag inte bryr mig så mkt
om jag skulle ha träffat någon eller inte
vilket är sjukt eftersom det har varit min högsta dröm
i oändligehterna tider

Några personer i korridoren nämnde till och med
att jag har börjat lysa

Det är nog bara för att det går så bra för mig nu
och det handlar inte om att jag är annorlunda
eller att jag ser annorlunda ut
lyckan är inte i mitt fett
det är mitt självförtroende och min vilja
som har tagit mig hit
och jag ska längre

- Jag har fått världens bästa sommarjobb som journalist
- Det är snart vår och jag vill bara hoppa i mina nya vårskor o solglasögon
- Jag pluggar till det jag vill bli
- Jag är duktig på att skriva
- Efter sommaren ska jag och min närmaste flytta ihop
- Det pirrar i mig när jag tänker att jag någongång kommer få barn
- Jag har fått tre jättebra journalist extrajobb
- Jag har börjat träna afrodans och strippaerobics: kuuuuuuuuuuuul
- Jag tycker att jag är snygg

ja e fin

2010-02-18T22:58:00.000-08:00

igår när jag gick förbi spegeln
HELT NAKEN
så stannade jag upp och såg
"shit vad snygg jag är"
och samtidigt som jag tänkte tanken
vart jag rädd
för så har jag aldrig sett mig själv

jag brukar klämma
och se allt fett
och tänka att jag är äcklig
och att jag är tjock och så

men nu såg jag inte det,
jag såg att jag var fin

men ja tänkte att det bara var en engångsgrej
så imorse ställa dig jag mig framför spegeln av en slump
och tänkte samma sak

Jag funderade sen i ungefär en timme om jag skulle väga mig
kan det ha något med det att göra?
men vågar jag väga mig?
tänk om jag har gått upp i vikt, då förstörs ju min självbild helt,
men vill ja tro att jag är snygg fast jag är tjock?

Ja ni hör ju

Men tillslut ställde ja mig
och mina damer och herrar
Av att äta MYCKET mat
och genom att inte träna en sekund det senaste halvåret
har jag gått ner.

helt sjukt.

Det sker saker med mig hela tiden

2010-02-07T10:23:00.000-08:00

Jag är lyckligare än på länge
det är till och med så att det känns i magen

Jag har så mycket mer energi,
så mycket mer livsglädje,
tycker saker är roligare,
och orkar ta mig ut genom dörren

Jag har börjat gå ner i vikt,
tror jag,
jag väger mig ju inte
för jag vågar inte
men jag känner det på kroppen.

Eller så blir kroppen lite omformaterad bara

Min psykolog sa till mig att bulimiker ofta får mkt fett på magen just
det är någonting om att vi ofta inte äter något som behövs
och då omvandlar kroppen själv det ämnet för att fungera
och sammtidigt med det bildas d något som blir bukfetma
något sånt

Jag märker av det nu,
min midja är tydligare,
men däremot tror jag att fettet bara åkt ner lite
för min rumpa e lite större

Men inte mig emot,
ser faktiskt ut som en kvinna ska se ut
börjar få de riktiga formerna
istället för den där jävla säck-kroppen
jag hade innan

Jag börjar bli lycklig

2010-01-24T07:14:00.000-08:00

Jag känner mig oftast glad numera
ser framtiden som ljus
och jag har mål och drömmar

Men

Det är konstigt att va lycklig
när kroppen inte är som jag vill att den ska vara
Jag lyckas koppla bort min kropp
ifrån min hjärna
kan ha kul utan att hela tiden tänka på mitt fett

Men är det de här jag vill???

Jag vill inte va lycklig o tjock.
Kankse låter tragiskt, men ja e fortfarande så pass sjuk,
att ja i nuläget skulle vilja välja smal o olycklig,
eftersom ja vet att olyckligheten skulle försvinna när ja blev smal

sjukt resonemang det där,
men ja e ju också sjuk

Jag vill bara inte att min lycka ska få mig att glömma
ja är rädd att jag ska acceptera mig som jag är
och aldrig bli smal

jag är livrädd för att aldrig bli smal.
Lycklig och livrädd.

Glass eller inte?

2010-01-17T12:47:00.000-08:00

Jag är hemma hos min familj.
De äter pizza till middag,
glass till efterätt.

Jag försöker tänka vad jag ska göra,
för att vara på friskast möjligaste sätt.

Kanske skulle det vara att äta som dom?
Men det gjorde jag inte...
Jag åt en liten pizzabit och fyllde på med grönt,
tog en apelsin iställe för glass.

Jag vet inte om jag gjorde rätt.
Förmodligen skulle jag ha ätit det där
om jag var 110 procent frisk,
men förmodligen hade jag fått extrem ångest,
i det nuläget jag befinner mig i om jag hade gjort det.

Jag tar en dag i taget nu,
så länge jag äter mat så att jag blir mätt,
är jag nöjd.

Det är mitt enda krav för tillfället.

Det kommer att bli bra

2010-01-16T03:41:00.000-08:00

Jag har sedan jag började äta gått upp 1 kilo.

1kilo är säkert ingenting för en frisk människa,
men för mig är det döden.

Inte för att jag tror att ett kilo syns så mycket,
men jag vill ju gå NER!

Jag gör allt rätt,
tränar rätt,
äter rätt,
gör som dom säger,
hela tiden,
men ändå!

Min psykolog säger till mig att jag ska hålla ut,
han har lovat mig att han inte kommer släppa mig
föränn jag är helt frisk och helt nöjd.

Det känns tryggt.

Nu tog dom ett blodprov för att kolla min ämnesomsättning,
spännande, nästan så att jag önskar att det är ngt fel på den,
så jag bara får lite tabletter=
Den lätta vägen.

Annars ska jag få börja med lite träning.
Men då bara LITE.
och väldigt lätt.
Och något jag tycker är kul.

Spännande att se.
Men jag är i trygga händer.
Det kommer att bli bra.

KRAAAM

Depp-piller

2010-01-15T06:06:00.000-08:00

Pillrerna har överraskat mig., dom fungerar!

Jag har varit deprimerad stor del av min ätstörningstid. Men jag har aldrig trott på tabletter. Man hör så mycket skit, o sen så tänkte jag att jag inte var tillräckligt deprimerad för att få medicin. Jag ville inte på riktigt dö, och det var där jag drog min gräns.

+ att jag alltid tyckt att det är lite töntigt med alla som snackar om sina depp-piller, precis som om det skulle va något häftigt, eller ”åh tyck synd om mig”, eller jag vet inte vad jag har tänkt, jag har i alla fall tänkt att depp-piller tillhör sådanna där som som går ut med sitt lidande, ritar tårar under ögonen och skär sig i armarna (oj nu kom det alldeles för många fördomar, och jag menar de inte egentligen)

Nu när jag går min tredje behandling, (suck), så ger jag det e chans.

Och det fungerar.

Det jag märker främst är att min ångest har försvunnit. Den kan komma ibland men inte alls så ofta och inte så rejält som förr. Jag tänker långsiktigare, har mer framtidhopp och tror att jag kan komma att bli helt frisk.

Jag har blivit lite spralligare, lite gladare.

Självklart ska man inte äta dem genom hela livet, men i alla fall samtidigt som man arbetar sig ur en ätstörning. Jag kan varmt rekommendera de till alla.

(jag äter Sertalin)

Jag är inte ständigt hungrig längre

2009-12-30T14:58:00.000-08:00

Ni som fortfarande är hungriga, lyssna nu, lyssna nu jävligt noga.

Jag har i åtta år varit hungrig. Ständigt. Alltid. Jag har hela tiden trott att det var min nitlott i livet, min otur, en lidelse som jag helt enkelt bara måste stå ut med.

Min ständiga hunger plågade mig så förjävligt eftersom det enda jag ville göra var att äta, men min enda dröm var att bli smal, och för det kunde jag inte äta.

Och när jag inte kunde hålla mig längre åt jag, och som jag åt, men aldrig kände jag mig mätt. Jag åt så förjävligt sjukt mycket, men aldrig, inte på åtta år kände jag mig mätt. Jag slutade när jag kände ren fysisk smärta i magen. Jag slutade när jag kräktes av mig själv.

MEN

- DET VAR INTE MIN NITLOTT DET DÄR MED HUNGERN

jag är mätt, just nu, idag och har varit länge är jag mätt och nöjd och tillfredställd.

Jag kan till o med glömma en måltid ibland bara för att jag ständigt e rätt mätt och nöjd. Jag trodde helt ärligt att folk ljög när dom sa att dom glömde äta eller när dom inte var så hungriga, jag trodde inte att man kunde känna såhär.

Knepet är följande=

ÄT!

Jag har alltid , också under min starkaste bulimi-tid ätit rätt regelbundet för jag har läst att regelbundenhet är A och O i viktnedgång, men jag åt ju sjukt jävla för lite mat regelbundet.

Jag var ju hungrig därför att jag aldrig åt tillräckligt, någonsin. Det blir som en stor inre hunger ständigt. Den går inte över om man svälter sig så länge går den inte över bara för att man äter sig mätt en gång.

I början av min tillfriskningsperiod åt jag mycket mycket mat och vart inte jättemätt direkt, kunde inte känna mättnad, men ju längre jag ätit, nu snart 3 månader så finns det en helt annat lugn mättnad i mig. En stabil. Jag behöver inte ens äta mycket nu för att bli mätt.

Min kropp är fylld av det den behöver och säger stopp nästan efter en halv portion är jag proppmätt på riktigt. Det kan va svårt att få i sig dom sista tuggorna. Tidigare har jag tvingat i migf dom sista tuggorna ialf bara för att följa matschemat, men nu har jag o min psykolog ändrat taktik nu när jag väl har kommit hit.

Jag ska äta bara tills jag blir mätt, och sen sluta. Inte för mitt huvud TYCKER e mätt, utan vad min mage KÄNNER att den är mätt.

Vi ska se hur det går. Nu har jag gjort det värsta säger han. Ätit mig mätt o lugn i kroppen. Nu ska jag börja lyssna på den också. Härifrån kommer det bara gå nerför säger han. Och jag ber för det. Jag ber för er. Mest ber jag för mig.

jag borde få vara lycklig nu

2009-12-29T15:31:00.000-08:00

Åtta år senare och fortfarande är jag inte frisk. Mitt liv är fortfarande så oerhört litet. År av hopp, till ingen nytta. Jag står på ruta ett. Har alltid stått på ruta ett. Ni tror att jag är frisk men inuti mig är det annorlunda. Även fast jag skrattar, äter rätt och övertygar så finns det ett mörker i mig. Ett mörker som ständigt påminner mig. Som jag inte kan bli av med.

Jag är mognare nu, är inte naiv längre ty ja jag har lärt mig av mina miljarder misstag och jag ser inte med samma ögon på livet längre jag ser igenom det jag ser saker jag aldrig sett förut och jag önskar att jag inte såg det för jag vill vara en dum jävla blond Goldenretriver, springa omkring och vifta på svansen och inte fatta bättre, det vill jag va. Jag vill inte vara cynisk längre.

Jag har kallat mig själv impulsiv det senaste hundra åren, men skrattar åt mig själv nu. Har jag någonsin varit det? Nä, aldrig att jag kan minnas. Kommer det något impulsivt till mig så stelnar jag till, stannar, är trött, tittat på en film, i filmarnas värld där finns inte jag, jag tänker inte, för en sekund så glömmer jag mitt mörker. Mitt fett vilar under filtar i en soffa. Väckande hud under svart plysch. Min hand som drar under filten, över magen, över tre stora väck. Det är bara jag som vet. Tre stora väck på magen, två väck på ryggen. Tar min hand längre ner, för att försöka njuta bort min smärta. Men det går inte. Försöker, men slutar.

Det är jul, jag är 24 år och borde ha kommit så långt. Jag borde inte ligga i mitt barndomsrum och gråta, ta på mina väck och gråtonanera. Det är inte så det borde vara. Jag borde vara lycklig.

trött på att aldrig bli smal (o ja, jag är medveten om att det är ätstörningen som pratar idag)

2009-12-29T15:29:00.000-08:00

Jag är trött nu
på att aldrig få vara smal

och efter tre månader av att jag trott att jag gjort allt rätt och vågar ställa mig vågen för jag har aldrig vågat förut men nu vågar jag för jag tror att jag måste ha gått ner men jag har gått upp jag har som in i helvete gått upp.

jag sätter mig ner
skriver i min matdagbok att jag gråter
och sen äter jag mig mätt
mätt som man ska
mätt som tydligen ska vara bra

men jag är trött nu
trött på att aldrig få bli smal

imorgon ska jag väga mig

2009-10-07T14:34:00.000-07:00

suck

inte gjort det sen jag flyttade tillbaka till Kalmar
alltså ungefär 1 månad sen
till o med mer...

jag vet ju vad jag vägde då
men jag är så rädd
så rädd
att jag har gått upp

eller jag vet ju att jag har gått upp
men snarare hur mkt
kan det vara 5 kilo
kan det vara mer?

jag ska nämligen till läkaren och psykologen
det ska mätas och vägas
och diskuteras tillsammans
om vad jag ska få för sorts behandling

men jag kan inte släppa det bara
att jag ska vägas

har hetsätit
och kräkits idag av bara det
och imorgon ska jag gå en promenad innan
och inte äta nåt innan

för att hindra mig själv för att få
ångest gånger hundra

jajajajja
det är verkligen inte sånt här jag borde skriva
jag borde peppa mig själv
peppa er där ute

jag borde inte nojja
jag borde skrika
faan nu blir vi av med den här skiten

ändå är den så nära
för nära
den sitter i mig
äter upp mig

nu ska jag göra det här på riktigt

inget jävla tjaffs

jag ska bli frisk friskare friskas
jag är trött på att inte leva fullt ut

Behandling nr2 är på G

2009-09-23T13:01:00.000-07:00

Jag var hos behandlingsgrejjen i måndags..
och det kändes skönt

inte för att jag har ändrat mitt beteende
men jag är lugnare och lyckligare inuti
då hoppet och slutet
känns så nära och ljust ut

jag berättade även för en nära vän
hur allt stod till
och det är två framsteg

1.att jag vågar öppna mej på riktigt
2. att jag sätter käppar i hjulet för min ätstörning

jag har en vän till
jag måste berätta för
vill berätta för
men det är svårt men jag ska

ska dit nästa torsdag igen
då jag ska fylla i lite papper

NU KÖR VI

det är inte såhär du vill leva ditt liv

2009-09-15T14:07:00.000-07:00

svar till en kommentar=

Ja, bulimi är en sjukdom, en psykisk sjukdom som funkar rätt lika för oss alla. När jag fick min behandling och träffade andra som hade bulimi trodde jag att jag hade träffat mina själsfränder.

så otroligt olika personlighetsmässigt, men exakt samma tänk angående mat o allt det där.

det är en sjukdom, o man kan bli frisk, o man kan få återfall som jag får nu, men ack den som ger sig, eller hur.

du är inte äcklig, om du bara skulle veta hur många det finns...
vanligare än anorexi...

du. sök hjälp.

tänk inte, gör det bara.

Jag har gjort det... igen. ska dit för första gången på måndag.

Jag längtar nu, jag behöver någon som puschar mej.
Ger mig vilja o energi igen,
någon som snackar mig i rätt riktning.

Man kan om man vill.

kom ihåg, det är inte såhär du vill leva ditt liv,
det vet jag!

kräker mig bort

2009-09-07T13:46:00.000-07:00

det är något som tvingar mig
att svälja er jävla spya
sätter mig i situationer jag inte ens får någonting utav
fast vem lurar vem
får jag någonsin något av nåt

falska skratt o sammanhang
och jag är aldrig med i hjärtat
är någon det
eller är det bara jag som ser
eller kanske är det jag som inte ser
det där roliga som vi håller på med

fast vem kan klandra dom som skrattar på låtsas
jag gör ju själv det
sitter där och ler
nickar till något jag vill skaka till
inte för att jag inte vågar stå upp
inte för att jag inte vågar sätta mig emot

men bara för att samtalsämnet
hela jävla grejen
situationen jag är i
är så sjukt värdelös
att det inte ens finns någon mening att spilla någon som helst energi

hellre nickar jag
kräker mig bort till ett annat liv

såhär ska ja äta för att bli frisk igen

2009-08-25T23:16:00.001-07:00

Jag ska sluta banta.
På riktigt.Dett har aldrig hjälpt mig.
På så många år,
har det aldrig fungerat.
Trots vilja gånger hundra,
har det alltid fuckat sig för mig.
Banta är inte lösningen.
Jag borde ha insett det för så länge sedan,
men bättre nu, än att jag hinner kasta fler år av mitt liv.

Naturligt smal tror vi är värsta gudsgåvan.
Men det handlar inte om ren o skär tur.
Alla vi människor kan förändra vår ämnesomsättning
och det är vi själva som styr våra mönster.
Naturligt smala, har oftast bara inte något komplicerat förhållande till mat.

Jag ska göra såhär.

Jag ska kasta alla saker i mitt skafferi
SOM JAG INTE TYCKER OM.
Jag är så trött på makrill o ägg
DET STÅR MIG I HALSEN!!
Jag ska bara ha kvar mat som jag Njuter av,
mat som jag tycker om.

Och när jag är hungrig- då ska jag äta!
Men för att veta om det är hunger på riktigt
eller inte är hunger utan ätstörnings-sug-hunger
så måste jag känna efter ordentligt.

HUnger är en känsa som kommer sakta till en,
och som blir större och större.
Vi blir hungrigare och hungrigare.

Ätstörningshunger-sug kommer på en sekund,
och kan lika snabbt försvinna
om vi kommer på vad det betyder.

Så innan jag äter ska jag tänka
om hungern har växt,
är jag ledsen,

och ibland kan det faktiskt bara vara så att man är törstig
så innan jag äter ska jag dricka ett glad med vatten
och om jag fortfarande är hungrig

då ska jag ÄTA
och jag ska äta precis vad jag vill
det jag tycker är gott
och jag ska äta långsamt och njuta
tugga flera gånger på varje tugga
lägga ner besticken emellan

för visst känns det som om det enda vi gör
hela dagarna är att tänka på mat
men sen äter vi ju så himla snabbt
o inte hinner få den njutningen man längtar efter

och sen när jag känner MÄTTNAD
då ska jag SLUTA ÄTA

JAG SKA ALLTSÅ ÄTA TILLS JAG BLIR LAGOM MÄTT,
AV DET JAG TYCKER OM,
NÄR JAG BLIR HUNGRIG

det är så himla enkelt för så många
men inte för mig
men det ska bli det

enkelt

jag ska göra det enkelt för mig själv
och sen kan ni säga att det var en gudagåva
att jag hade tur

vilket jävla bakslag

2009-08-25T01:34:00.000-07:00

rakt i ansiktet
träffade det mej

jag som säger till alla att jag är så frisk
och allt är så bra
för det var så bra
men på en sekund så är jag
nere

långt där nere

Jag var pigg och glad och nöjd
men inte överdrivet nöjd
för smaldrömmen gnager alltid
men jag tyckte inte att jag var tjock
och jag var lycklig över det

men så får jag för mig
idiotiska jag får för mig
att "tappa ngr kilo till"
nu när det ändå går så bra

så eftersom jag är "så frisk"
så klarar jag av att äta EFEDRIN
på ett normalt sätt

Jag måste va dum i huvudet
när jag har kommit så långt
men jag äter efedrin som ett cp
och på en sekund är allt tillbaka

jag går ner i vikt fort som faan
tränar, äter inte
glömmer mina vänner
tänker smal smalare smalast
och jag lyckas i en månad
men sen kommer brevet från posten
som alltid kommer när jag svälter
brevet där det står HETSÄTNING

så jag äter
och äter
och äter

och spyr

och äter

och från att ha varit superfrisk
är jag långt där nere igen

Det var en Greklandresa som räddade mig...
...den kom lägligt
för i Grekland i två veckor levandes tätt inpå mina vänninor
kunde jag varken svälta eller hetsäta
och tillbaka i Sverige är jag rätt återställd
men inte som för ett par månader sen
absolut inte som för ett par månader sen

Men nu ska jag kämpa igen
upp på hästen

och absolut aldrig i hela mitt jävla liv
få för mig att EFEDRIN
skulle funka på mej

tyck om dig själv och gå ner i vikt

2009-07-08T16:37:00.000-07:00

jag har gått ner i vikt

jag har inte märkt det själv
även fast jag har försökt
måsta jag tillägga
men jag försöker alltid gå ner i vikt
men aldrig lyckats
men nu har jag lycktas
och jag fattar inte hur
för jag har lyckats med ett omöjligt projekt
utan tårar och tortyr
så har jag tappat 5 kilo
utan att jag ens märkte det
rann dom av mig

jag har inte svultit
inte övertränat
jag har bara ätit "friskt"

jag har ätit tallriksmodellen
och druckit vin på lördagar
unnat mig ibland
men måsta erkänna att jag inte så ofta
unnar mig godis och glas o fika o sånt där
men det har jag aldrig gjort
men alltid varit tjock
men nu har jag ätit ordentligt
och varit mätt
men ätit normalt
och så har jag gått ner

jag har slutat slåss mot livet
och livet vänder sig emot mig

och utan att jag vet hur
börjar jag att tycka om mig själv
även fast jag inte gått ner
och när jag tycker om mig själv
så händer det

är det för jag slutar tröstäta
eller slutar svälta

jag har ingen aning

men jag vet att det verkar bara finnas ett sätt
att bli frisk
och må bra

och så kommer hela baletten på köpet

en sak skrämmer mig

2009-04-26T12:06:00.001-07:00

Ja har inte så mkt ångest längre
eller ja bakisångest
och sånt där tjaffs
men inte för vad jag äter

Jag skulle kunna äta det mesta
utan att känna mig tjock
utan att behöva spy
eller träna

men det finns en grej
som fyller min bulimi-kvot
en grej jag inte kan bli kvitt
en grej som jag seriöst funderar på att spy
när jag äter det

den grejen är
GODIS

jag har så himla svårt för det
ser det som en sådan onödig grej
ser det som rent fett på min mage

jag har lärt mej äta allt
men just godis
har jag så svårt för

jag skulle ju kunna göra
så som jag gjort med allt annat
tvinga i mig
för att se att inget händer
men jag vågar inte
och jag vill inte

där är jag fast

jag vill inte lära mig att äta godis
godis skrämmer mig

skrämmer skiten ur mig

frisk-tecken

2009-04-07T07:38:00.000-07:00

Även fast ja varit
totalt nere
och nästintill
deprimerad
de senaste dagarna

- så hetsäter jag inte

inte ens nu…

Och det om nåt är ju ett jävla tecken på friskhet

( ! )

Brev till Bulimi

2009-04-01T07:22:00.000-07:00

När jag gick på min behandling
skulle vi skriva två brev till vår ätstörning.
Ett brev till min ätstörning som vän
(för man håller ju kvar vid den av någon anledning)
och ett till min ätstörning som ovän
(eftersom man vill bli av med den)

Här är mina brev...

--------------------------------------------------------
(till min vän:)

Hej kära ätstörning.

Du ska bara veta hur mycket jag saknar dig, och nu när du ska lämna mig känns det rent ut sagt förjävligt. Du har alltid funnits vid min sida, du har alltid varit där och hjälpt mig i de flesta beslut jag tagit och situationer jag hamnat i. Du är helt enkelt min andra hälft, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu när inte du kommer finnas hos mig. Jag har alltid tillägnat ALL min tid åt dig och vill egentligen fortsätta tillägna min tid åt dig för jag vet inte vad jag är eller vad jag ska göra av mitt liv när inte du är kvar.

Du har alltid hjälp mig att döva min smärta, och att lindra när det känns som hårdast där inne, och det känns hårt för jag vet inte hur man hanterar saker som känns jobbigt när jag inte kan använda mig utav dig.

Du vill mig bara väl, och du vet att om man ska bli lycklig, vilket jag så gärna vill så är det enda jag egentligen behöver göra är att gå ner några kilo och du har alltid ställt upp och alltid puschat mig till att träna när jag inte orkar och du har alltid hjälpt mig att inte äta för mycket,

och jag vet att jag ibland gör alldeles dumma saker och äter jätte mycket ibland, men genast direkt effter står du där bakom mig och hjälper mig att spy, hjälper mig att lägga upp nya tabeller, nya dieter, för hur mycket jag än gör bort mig och förstör slutar du aldrig tro på mig. och du får mig att börja om från början igen och tröstar mig när jag gråter "att Linda, den här gången kommer du att lyckas, den här dieten funkar" och det lugnar alltid mig och jag följer alltid dina råd men jag är alltid för svag för att klara det.

Och jag är orolig nu när du ska lämna mig för vad ska jag göra nu när jag äter för mycket när jag inte längre får höra dina råd, och hur ska jag göra nu när det inte längre finns någon där som tröstar och ger hopp varenda dag. Jag vill egentligen inte att du ska gå, för jag är så fruktansvärt rädd för vad som ska hända nu.

MVH Linda

----------------------------------------------------------
(Till min ovän:)

Till ätstörningen.

Förstår du egentligen vad du har gjort emot mig? Du har förstört allt!

Du har fått mig att bli alldeles alldeles ensam, när det egentligen är ensamheten jag är rädd för.

och jag isolerar mig helt för jag orkar inte låtsas-skratta eller låtsas ha roligt när det är du som hela hela tiden ekar i mitt huvud.

Nu orkar jag inte ens längre gå utanför min dörr, eller att ens kliva upp ur min säng, du har fått mig att inte ens vilja vakna din dumma jävel.

Du lyssnar aldrig på mig! Du gör så att jag tränar när jag egentligen är alldeles för trött och har alldeles för ont, och du tvingar mig att svälta när jag egentligen är hungrig och som ett jävla hån rakt in i hjärtat får du mig att proppa i mig svulla hetsäta i timmar och skrattar sedan åt mig när jag kräks och gråter. Du lever på min panik och du njuter av ångest och jag hatar dig för det, jag hatar dig för att du aldrig vill mig väl.

Du har visat mig hur ful jag är, hur äcklig och fet och tjock jag är, och varje gång jag tittar mig i spegeln är det bara det du påpekar, du säger aldrig något snällt. Och jag behöver nog att höra snälla saker. Men sådant gör inte du.

Men det värsta du ändå har tagit ifrån mig är mina lyckliga stunder. Jag älskade t.ex. att fylla år, jag älskade paketen, vännerna, familjerna, jag älskade glass och tårtor och bullar och jag älskade uppvakningarna men inget av de ser jag idag. Du har manipulerat mig totalt. Du har fått mig att se hur elaka männiksor tränger sig in i mitt hus och tvingar mig att äta av tårtan för annars skulle det vara konstigt och de sitter alltid kvar alldeles för länge och du skriker på mig att jag måste kräkas men jag kan inte när de sitter kvar! och när de äntligen har gått viskar du lögner till mig. du viskar att, vet du vad dem sa idag linda nu när dem gick? de sa att du var tjock, "vad har det blivit av Linda egentligen, så tjock, och ändå åt hon massor av tårta såg ni det"

Och du har fått min mamma att må dåligt, vet du det! du får mig att hata henne när hon lagar god mat, du får mig att hata henne när hon lagar äcklig mat och du får mig att hata henne för att hon får äta mat och inte jag.

Du har helt enkelt gjort att jag hatar godis i fika rummen, hatar när mina vänner fyller år, middagar, högtider, fester, allt där det finns en chans att jag kan få i mig onödiga kalorier. Och det är det som känns förjävligt.

Och just nu känner jag bara och önskar av alla saker på jorden, att du snälla kan backa undan. Jag vill inte ha något med dig att göra. du har förstört så många år för mig, och jag hatar dig så fruktansvärt mycket för det.
------------------------------------------------------------------

kärlek

ovan molnen är himlen alltid blå

2009-03-30T14:14:00.000-07:00

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

(delar ur Björn Afzelius - Tusen Bitar)

KOM IHÅG=

ovanför molnen är himlen blå!!!! och du kan och kommer att få se den!!!

pusss o kärlek

I det mörkaste mörkret, är det så du vill leva ditt liv?

2009-03-24T03:53:00.000-07:00

Den här inlägget handlar om inställning.

Ni som inte vill bli friska egentligen
behöver inte läsa den här bloggen
det varken hjälper
eller skjälper

Ni som ligger i era sängar
funderar på hur man slutar andas
hur man lyckas falla
bli smalare smalast
ni kan ligga kvar där

Ni kan fortsätta ligga under täcket
i ert mörker
blunda för världen

Känn på ert fett
skär i eran hud
gråt i tortyr.

Det här bloggen är till er andra.

Om man inte har rätt inställning
om man inte vill på riktigt
kommer inga råd om hur man blir frisk
att hjälpa.

Det är för lätt
att spy
två fingrar i halsen för total tillfredställelse
det är så lätt att få hjärtat att sluta banka
få pulsen att sluta rusa
tankarna att sluta snurra
tårarna att torka
två fingrar i halsen är allt som behövs

I ditt nu kan du göra vad som helst
en gång till är ingen gång till
men hur många gånger kommer att bli resten av din framtid?
när är sista gången?
När du lever din framtid kommer det att vara ditt nu,
kommer du tänka likadant då?

Det handlar om att se, tänka efter, hur vill du leva ditt liv?

Vill du i hela ditt liv blunda för solen? För i det totala mörkret finns det inga skratt. Det finns ingen som håller din hand, som står vid dina axlar, som tar tag i dig när du faller. Det finns inget ljus, ingen glädje.

Det finns ingen som ger dig sitt allt.

Det är mörkt,
och det är tyst,
och du är ensam.

Vännerna, kärleken, familjen allt det där skriker, ropar, knuffar på dig. VI STÅR JU HÄR. Men du ser ingenting. Du ser mat och du ser fett du ser kalorier och du ser död. VI FINNS HÄR VI ÄLSKAR DEJ SNÄLLA DU MÅSTE SÖKA HJÄLP DU MÅSTE SE. Men du ser ingenting. I det totala mörkret älskar ingen dig. Du är äcklig och du är oönskvärd. Det kommer du alltid att vara. I det totala mörkret kommer du vara det äckligaste som finns!

Är det så du vill leva ditt liv?

FRISK FRÅN BULIMI

2009-03-19T14:41:00.000-07:00

Fick en fråga i ett inlägg..=

HUR BLIR MAN FRISK!?

o gud vem som visst det...
...alla har ju sina sätt,
sina metoder

först och främst är det ju såklart någon form av behandling,
men efteråt...? för att hålla det borta..?

DET HÄR HJÄLPTE FÖR MIG=

Först och främst skrev jag upp saker som triggade mig till antingen svält eller hetsätning på en lista och såg sedan till att avstå från det.

Min-saker-som-triggar-mig-lista:
-Spegla mej
-Väga mej
-Känna på kroppen
-Tänka på kalorier
-Läsa bantningstips
-Jämföra min kropp med andras
-Se filmer /tvprogram om ätstörning/viktnedgång
-Bry mej om när andra bantar
-Bry mej om när andra äter ngt onyttigt

Sedan skrev jag ner en lista om vad jag skulle göra om jag råkade göra något på listan ovan, eller om jag blev triggad av ngt annat oväntat. En lista alltså hur jag klarade av min ångest (ni har säkert era tips)

Min-klara-av-ångest-lista=
-röka
-ringa någon som man kan gråta hos
-bada badkar
-gå en promenad
-träna
-springa
-skriva ner exakt vad man känner
-eller bara försöka att vänta ut det och tänka att det kommer snart att gå över.

eller varför inte; gå en promenad och röka o prata med någon o gråta samtidigt ;)

istället för att tänka: NU SKITER JAG I DET HÄR OCH SPYR. ska man tänka: "Jag känner att jag vill spy, men tänker vara stark för jag vet att jag kan hantera den här situationen, och jag vet att det går över."

och OM DET GÅR ÅT HELVETE?
För det gör det... ibland går det åt helvete, men ju mer frisk man blir desto längre mellan gångerna...

då ska man tänka:
- okej, det gick åt helvete, men varför gick det åt helvete? Försöka analysera situationen: vad triggade mig? varför? varför kunde jag inte stoppa det? och det viktigaste: hur hade ja kunnat stoppa det om den situationen händer igen????

Det här var bara ett inlägg om hur man hanterar den stora ångesten, viljan, och att lyckas hålla sig ovan ytan. Men livet handlar inte om att hålla sig ovan ytan. Det gäller att simma lätt. Med flytväst gärna.

Livet handlar om att lära sig älska sig själv och älska de människor man har omkring sig. Att ha en meningsfull fritid och fysiska aktiviteter.

Men en sak har sin tid.

Så länge du klarar att hålla dig ovan ytan är du bäst i världen. Man måste va så jävla stark för att klara det. Tro mig, jag vet till tusen.

Kärlek

Hade behövt en ängel!

2009-03-13T07:53:00.000-07:00

Jag blev friskförklarad i februari 2007.
Jag fick ett pappar där det stod att jag var frisk, jag hade gått en behandling på fyra månader, och sen var det klart. Ut i verkligheten.

Jag grät.

Lyckades sjukskriva mig själv som halvsjukskriven de första TVÅ VECKORNA i arbetet för att få en chans att komma ikapp livet. Det gick lagom bra.

Det som var så konstigt var, som behandlingen på SCÄ, LUNA, gjorde, var att dom bara kastade ut oss därifrån. Det var en uppföljning, ja det var ju det, men den betydde ingenting. En del sa att det kändes förjävligt när vi träffades en månad senare, och behandlarna sa att det kunde kännas så. DET VAR ALLT!

Jag har aldrig reflekterat så mycket över det, föränn nu, när jag fick en kommentar i ett av mina inlägg om att hon inte heller fått någon uppföljning.

Faan, är inte uppföljning A och O. Jag har många gånger under de här åren önskat att jag hade någon att ringa till, gråta hos, någon som fattar.

Jag mår bättre nu, jag är frisk nu, jag är idag symtomfri. Det är inte det jag menar... Men det har varit en jävla berg-och-dal-bana. Jag har såklart spytt och hetsätit efter min frisk-diagnos. Jag har funderat på att lägga in mig själv igen. Jag har ring sjukvårdupplysningen. Gått till ungdomsmottagningen. Jag har ringt nåt telefonnummer för anonyma som mår dåligt bara för att få gråta. Jag har gjort så mycket och behövt så mycket, men jag har aldrig vetat vart jag kunnat få mer hjälp.

Jag vill ha samtalterapi, eller någon som påminner mig om att jag är duktig, som påminner mig om sjuka ideal, som påminner mig att ätstörningar KAN DRA ÅT HELVETE. jag vill ha klappar på axlar, kramar, någon som torkar tårar!!!!!

Det hade jag velat ha, i alla fall första året.

Och även fast jag klarar mig bra själv just nu och det känns som om allt flyter på rätt bra, så skulle det vara skönt att ha ett nummer, långt inne i en hemlig låda, som man vet att man kan ringa om allt skiter sig igen.

kärlek

mellan kräkningarna

2009-01-14T07:45:00.000-08:00

http://www.kapitel1.se/linda-nestor/mellan-krakningarna

den här boken kommer nog de flesta av er att gilla!

Det jag har skrivit är självupplevt,
handlar om min tid då jag var svårt bulimisk.
Den handlar om en längtan efter att bli smal
om olycklig kärlek, sex och ångest.
Om hetsätningar, kräkningar och depression.
Om vägen till att bli frisk.

gå gärna in o kolla o rösta
så jag hamnar på den där himla topplistan!!

man måste tyvärr bli medlem för att kunna rösta
men man fyller ju bara i tre fält!

då har ni verkligen gjort dagens goda gärning, haha,
och mitt hjärta varmt.

kraaaam

jag önskar mej inte det här

2009-01-07T16:03:00.000-08:00

jag önskar att jag var en av dom
som inte behövde tänka

jag önksar av hela mitt hjärta
att jag varje dag
i resten av mitt liv
åt det jag ville
när jag ville
utan att behöva bry mig

att jag var en sån som aldrig haft matproblem
att jag inte förstår en ätstörd
önskar jag skulle kunna leva lyckligt
omedveten om hur vissa har det

jag sörjer att jag har en så onatuurlig relation till
något så naturligt som mat

och jag sörjer
för jag börjar inse
att jag aldrig någonsin kommer släppa det
att det alltid kommer vara en liten del av mej

FETT

2008-12-14T14:39:00.001-08:00

Jag har funderat på det här med fett
eftersom jag är fett rädd
äter alltid, speciellt förut
lightprodukter, mini, m.m.

Fanns inte min värld att man kan ha
grädde i maten
röd mjölk i kaffet
bregott på smörgåsen

Jag har ätit superlight ifrån fett
men ja har ändå inte blivit smal
och nu med den här nya debatten
om att fett behövs för att bränna fett
så får det mina tankar att ändras

för mina vänner som inte bryr sig ett piss
och äter sånt där är faktiskt smala
och jag har länge tänkt
hur kan dom va det när dom inte bantar eller bryr sig..

jag kankse har satsat för hårt
för att ta bort fett i maten
borde kankse äta mer sånt
för min kropps skull
både vad min kropp behöver
och vad min hjärna vill

tränar rätt mycket nu ändå
så jag är inte så rädd av effekten
att pröva dra in mer fett i min mat

spännande.!

VÄGDE MIG - ÅT HELVETE

2008-12-10T16:16:00.000-08:00

vägde mig fast jag egentligen inte vågade
men jag vågade för att jag hade maginflänsa
och kände mig tom och lätt

vågade ta steget mot vågen
jag inte tagit på ett halvår
och när jag ställde mig på den
fick jag en chock
för det var mer en jag någonsin vägt

men jag vägde mig en minut senare
och vägde då två kilo mindre
så vet inte riktigt vad jag ska tro
men la mig i sängen och kände mig värdelös

efter total tomhet
hopplöshet
tusen tankar om vad jag har gjort fel
ringde jag till min mamma och grät

nu har det gått några dagar
och jag har fått perspektiv
känner mig inte heller tjockare än förut
känner mig till och med snyggare än förut

mamma sa att jag inte ska stirra mig blind på siffror
att jag är fin som jag är
och att uppgången kan ju va för jag har tränat mycket
vilket jag har gjort
styrka 4 ggr i veckan

prövade till och med mina "smal byxor"
för att få bevisat för mig hur det låg till
och dom satt bra på mig
mycket bättre än förut
så jag kanske inte har blivit tjockare
bara mer vältränad

även fast jag nu vet det
vill jag ändå inte väga vad jag väger
jag fattar inte hur jag kan ha sån viktfobi
och stirra mig blind på siffror
när jag egenligen vet
att min kropp ser "bättre ut"

hatar att jag inte kan släppa det
hatar att jag bryr mig
och jag hatar att jag inte vågar väga mig igen
för jag är så jävla rädd
för att det var den första vikten som stämde

hatar att jag inte kan bli frisk på riktigt
i hjärna, hjärta, blod och ut i ådrorna
hatar att jag är fast
alltid
i en sån liten liten sjuk värld

åt tårta lyckligt

2008-11-24T00:40:00.000-08:00

jag fyllde år i lördags
och jag som hatade födelsedagar
eller julaftonar, midsommrar
eller vad det är nu för högtid
som innebär att man ska ÄTA

och inte bara äta
utan innebär att man ska äta onyttigt
och vara lycklig över det

jag har haft så svårt
med dom här dagarna
gråtit in dess nedräkning

men i lördags
när jag fyllde 23
tänkte jag inte på det en enda gång
jag åt tårta o bulle
och drack vin med mina vänner på kvällen
och åt egentligen precis som alla andra
utan tankar

kom på det först nu
några dagar efter
att jag inte tänke
inte räknade ´kalorier
inte hade ångest inför det

utan skrattade lycklig
åt en dag jag förut hatat

och det är just det här jag hela tiden velat uppnå
och göra det jag tyckte om innan jag blev sjuk
lycklig igen

=)

kärlek

gammal läxa- jag borde ha lärt mig!

2008-11-19T14:16:00.000-08:00

jag har ätit massor idag
och nu bevisar det sig igen
åter igen

att lägga sig inför natten
utan att ha någonting kvar i mig
och inte haft något i mig på flera timmar innan
får mig att dagen efter
känna så stor hunger

jag har inte hetsätit
absolut inte
jag har inte varit ledsen
eller arg

men jag har varit hungrig
hela dagen har jag ätit som jag ska
men ändå inte rkt mätt
har till och med ätit
2 kvällsmål
och är äntligen nu nöjd

allt det här för jag bara åt lunch
sen godis till middag och spydde upp det
innan jag gick och la mej

att lägga mej tom gör mej hungrig
enkel fakta
som jag borde lärt mej vid det här laget

nu är allt som det ska igen i alla fall
jag är tillsfred
och ska kolla på seinfeld o csi
innan jag somnar för i natt

jag ska inte tänka något mer på det här
två dagar gick åt skogen
so what
glöm o gå vidare
jag fixar resten galant

spydde idag...

2008-11-18T14:17:00.000-08:00

faan jag spydde idag

jag har inte gjort det
på flera månader
och trodde på riktigt
och den tiden var mej förbi

men det är mycket som tynger mej just nu
som inte alls har med mat eller smal att göra
men jag är nere
och tänker för mycket

så i ett pepptalk-promenad med en vän
köpte jag godis
för jag tänkte att jag kunde hantera det
på ett normalt sätt

men väl hemma
med en uppäten godis påse
kändes det så jävla onödigt
att bara inte spy

det är så lätt
och gör mej ingen större skada
och så slipper jag tänka på det
slipper jag få ångest
slipper bli tjock

jag är inte ens så ledsen
över att jag gjorde det
jag hade mått sämre om jag lät bli
och det är det som skrämmer mej

nä fyfaan Linda
va faan tror du att du håller på med

bra eller dålig reklam för oss?

2008-11-18T12:39:00.000-08:00

reklamen är både bra och dålig för mej
det påminner mej om hur sjuk
den här sjukdommen är

men på ett annat sätt
påminner det mej om
att jag ser ut som hon i spegeln
både i spegeln och i verkligheten

jag är inte smal
för att jag är
eller har varit sjuk
jag är spegelbilden
och har alltid varit

reklamen känns ibland
som det påminner om mitt
MISSLYCKANDE

fram o tillbaka

2008-11-17T08:38:00.001-08:00

känner att jag inte skriver lika ofta längre
men egentligen är det ett bra tecken

för ju friskare jag blir
desto mindre tänker jag på
att det ens finns något som heter bulimi

ibland tar livet tag i mig
och får mej att glömma
det jag aldrig trodde att jag skulle glömma

och ibland slår allting tillbaka
rakt upp i mitt ansikte
rakt in i mitt hjärta
som att påminna mig
hur faan kunde du glömma Linda
du är fortfarande tjock
du behöver fortfarande banta

sjukt egentlgien hur jag kan vara
friskaste människan på jorden
i en vecka
till och med två
och under en natt vakna
med dej viskandes i mina öron

det är i dom stunderna det gäller att vara stark
och hoppas att livet tar tag i mig igen
om jag skiter i dig

HJÄLP?

2008-11-06T13:17:00.000-08:00

Jag har fått hjälp. På många sätt.

Först så kraschade jag psykiskt och berättade för min mamma,
Vilket är nog bland det bästa jag har gjort
Att som förälder veta om att sitt barn är sjukt
Och inte göra något åt det - Finns inte.

Hon hjälpte mej rätt snabbt
Och tog reda på nummer och ställen man kunde vända sig till

Jag pratade då först bara med en psykolog
Några gånger i veckan
Och det blev bra
Ett tag
Men all föll tillbaka inom ett halvår
Och efter ett par år igen
Var jag sjukare än sjukast

Tyvärr var det som fick mej att söka hjälp
Ett misslyckat självmordsförsök
Jag ville nog aldrig dö på riktigt
Bestämde mej men vågade inte
Drog med knivar
Men det gjorde för ont

Och när jag inte ens klarade av att dö
För att komma undan eländet
Så fanns bara en utväg;
ATT BLI FRISK

Sökte då till Stockholm centrum för ätstörningar
Eftersom jag bodde i Stockholm då
Och därifrån började min långa resa
Med 4 månaders behandlingstid
och nu har det gått två år sen dess

jag mår bra idag
men tänker fortfarande
det tar tid
tyvärr
men det är värt det
tusen gånger miljarder värt det!!

Hjälp-alternativ=
1. www.abkontakt.se, och klicka på ”sök vård” (för alla i hela landet)
2. Gå till din husläkare
3. Vänd dej till mamma/kompis/syskon
4. Det finns hjälp-telefoner om man inte kan prata med någon annan...

Massa kärlek!

- ett inlägg som svar på en kommentar ;p -

BANTA

2008-11-04T14:31:00.001-08:00

Jag vill gå ner i vikt
fortfarande
men jag vill inte svälta
inte bli sjuk
inte kräkas

jag vill gå ner
inte mycket
inte överdrivet
inte 10kilo den här gången

jag vill banta normalt
3kilo
kanske 4
på ett frisk sätt

går det?!

Någon frisk från bulimi
där ute i omvärlden
som någongång har lyckats
utan att falla tillbaka?

(för det är det inte värt)

en tid som denna brukade jag hetsäta- garanterat!

2008-11-02T10:08:00.000-08:00

jag mår helt ärligt
PISS idag

har haft ångest ggr hundra hela dagen
känner mej ensam
lämnad

ändå är jag inte sugen på att hetsäta
eller att äta överhuvudtaget

vänder inte mina problem
till mat eller smal

däremot känner jag problemen i hela mig
och det svider
och hjärtat dunkar
och tårar i halsen

men ändå. lycklig.
för att jag måste nog va rätt frisk.
om jag inte hetsäter en dag som idag.

Våga väga?

2008-10-31T01:34:00.000-07:00

Under min tid som sjuk vägde jag mig varje dag.
Eller snarare flera gånger om dagen.

Efter varje gång jag ätit något
efter varje gång jag tränat
efter varje gång jag vaknat
efter varje gång jag varit på toa
och innan jag gick och la mig.

Nu har jag inte vägt mig på 4 MÅNADER
Jag är nyfiken, men vågar inte!
För jag trivs rätt så bra just nu med mig själv,
därför vågar jag inte riskera att det ska stå hemska siffror på vågen,
och fördärvat falla tillbaks i allting.

Men ändå känner jag mej starkare,
borde klara av sånt där,
är så nyfiken,
måste veta.

Är det då min sjukdom som vill väga sig,
eller är det jag?

Hur gör man som "frisk"?
Hur ofta bör man egentligen väga sig?

HANTERA TRISTESS

2008-10-29T00:42:00.001-07:00

Förut kunde jag inte hantera tristess,
och ofta kunde jag äta och kräkas mej ur den.

Jag hade då en lista över saker jag kunde göra, bara för att snabbt ta mej ur en hetsätnings-framkallande-situation.

Såhär såg listan ut=

gå till bibloteket
måla naglarna
städa
sortera
gå en skrivkurs
träna
dansa
lära mig hitta i stan
promenera
va med en kompis
va på internet
bada badkar
shoppa
hälsa på pappa
laga en maträtt o bjud nån på den
fixa hemma
skriva
gå på bio
----------

idag behöver jag ingen lista,
jag hetsäter inte längre när jag har tråkigt,
jag hetsäter iofs aldrig längre.

Men min lista har varit en stor hjälp
back in the days

KRAM

bli av med honom!

2008-10-28T00:36:00.000-07:00

Samtidigt som jag blev frisk
lämnade jag den man
som jag har trånat efter i 6 år

han ville aldrig ha mig på riktigt
och det knäckte mig
så många ord jag har skrivit om hans närhet
och så många tårar jag har offrat går inte att förklara

i slutet älskade jag inte ens honom
ja hatade honom för att han var ett jävla svin
och jag ville honom så jävla illa

tillslut så kämpade jag om hans kärlek
bara för att få den
så jag skulle knäcka honom tillbaka
visa vad faan det är han dumpar
få honom att ångra sig

efter sex år gav jag upp
och lämnade honom helt
inte som andra gånger
när jag fortfarade hade kvar hans nummer
och när jag fortfarande hoppades på att han skulle ringa
och när jag fortfarande såg en framtid med honom
bara han tog steget
bara han ångrade sig

utan nu var det på riktigt
det var ett steg i min frisk-process
att lyckas lämna honom som stoppade knivar i mitt hjärta

jag har både glömt honom
och känner ingenting för honom idag
jag hatar inte ens honom
eller älskar

vi var fel för varandra och så var det
men jag känner ingenting

och så hör han av sig
igår

när jag är helt tom angående honom
står på starka ben
när jag inte behöver honom
inte vill ha honom
så gör han det jag hoppats på i hela mitt liv

han ber om min kärlek

"du vinner, jag saknar dej Linda!" säger han

Hur berättar man om sin Bulimi?

2008-10-25T01:51:00.000-07:00

Jag har hamnat i en ny stad
med nya människor
i nya situationer
och dom vet ingenting sådant om mig

men vissa av dom här människorna har kommit mig väldigt nära
och ibland så känns det som om jag bara vill säga det
för det skulle förklara så mycket
och det är så mycket
en så stor del av mig
som jag håller inuti

sen känner jag att jag aldrig skulle vilja berätta
för det är skönt när människor inte vet
inga tankar kring mej
om vad jag borde eller inte borde göra
ingen tänker eller funderar när jag tränar
eller äter nyttigt
eller äter godis

men s är det kanske ätstörningen främst
som vill hålla det hemligt
för då kan ja fiffla lite
lite lättare
träna lite mer än någon reagerar på

men om jag vill säga det ändå?
när säger jag det
hur kan jag i ett samtal om ingenting
kasta ur mej en sådan grej?

Anna Skipper

2008-10-23T11:13:00.000-07:00

Ibland önskar jag att den där ätstörda person
kunde ta å lägga ner

tjock o ledsen, det är vad bulimi har gett mej

2008-10-22T14:39:00.000-07:00

oj vad jag börjar tänka konstiga tankar nu
jag ska nog inte älta så mkt tillbaka
se framåt
fylla mej själv med positiv energi

helt plötsligt börjar ja få tankar
om viktnedgång
och det är stopp
gånger tusen stopp för det

jag har bara blivit tjock av bulimi
inte överdrivet tjock
men tjockare än vad jag var från början
tjock och ledsen
och jag hatar den sjukdommen så jävla jävla mkt
och ja ska inte tillåta den dra ner mej i helvetet igen

från och med nu
positiva tankar
om framgångar
lyckoögonblick
fina tankar
som puschar mej i rätt riktning

i rätt riktning ska vi allihopp
lära oss att älska och njuta av livet =)

sov gott
tusen ggr kärlek

äcklig

2008-10-21T08:08:00.000-07:00

Jag har skrivit en bok,
som handlar om min tid som sjuk.
Ni ska få läsa ett utdrag ur den.
I utdraget är jag som sjukast,
och ska om fem dagar börja på ett behandlingshem.

enjoy--->

det är bara fem dagar kvar
fem dagar måste jag klara
fem dagar ska jag klara
jag är så äcklig

jag klarar hela dagen
jag ska bli smal
Jag vet att jag kan
men jag är så hungrig så det gör ont i kroppen
jag mår illa
och tuggar i luften
fantiserar om mat
och om jag ändå fick

men jag får inte äta
ska inte äta
måste på något sätt få mej att inte äta

lägger mig i sängen för att somna ifrån hungern
klockan är bara nio
och det är svårt att sova
för magen skriker
och jag är inte trött
jag måste få tag på sömntabletter
så jag kan söva mig ifrån att äta
men jag har inga sömntabletter nu
och efter två timmar kämpades med
att låtsas om som om kroppen inte skriker
rotar jag i skafferierna

vill ha smörgås och smör
godis och bullar
jag vill ha så mycket nu
för jag är så hungrig
men jag har inget mat hemma
jag har slängt allt

har bara fiberhavregryn
och jag spyr av bara tanken på det
men jag är så hungrig så det får bli det

gör tallrik efter tallrik
fiberhavregrynsgröt
pressar
pressar
pressar
äcklig fiberhavregrynsgröt
utan mjölk eller sylt
bara kladdet
äckligt kladd i hela mig

sen går jag och lägger mig

fyra dagar kvar
Och faan för igår
Räknar ut att jag pressade i mig 500kcal
Är ju inte så farligt
egentligen är inte allt förstört
det var synd att jag åt så mycket kolhydrater
och precis innan läggdags
men det går att rätta till

planen för idag ligger på 300kcal
men nu måste jag äta för -200kcal
för att rätta till mitt misstag från igår

-200kcal är svårt
eller snarare jobbigt
det krävs minst två extra träningar

känner mig sjuk
och inte alls redo för träningar och svält
och jag är kokhet när jag känner efter
vet inte hur jag ska ta mig upp
ur mitt jävla hål jag grävt
fyra dagar kvar nu
ont i hela magen

tre dagar kvar
vaknar och ser mitt fett
sen ringer jag mig sjuk
hellre hemma i min säng
än att någon ska få se

men jag är pigg
försöker sova
glömma
drömma
men går till ICA

ångesten fyller hela mig
ska jag vända och försöka stoppa det här
ska jag?
ska jag?
Ska jag?
men det är försent för att stoppas
och jag vill inte bli stoppad
det är någon som tagit över min kropp
som inte går att hindra
och jag kämpar inuti
VÄND OM LINDA
VÄND OM

men jag kan inte
lyssnar inte
DU KOMMER BLI TJOCK TJOCK TJOCK LINDA
men jag hör inte
vill inte höra
för jag vet att jag kommer att få äta snart
jag kommer att få äta snart!
jag har väntat så länge på det
jag måste ha mat
jag måste
och lyssnar inte

smyger in i butiken
låtsas som om jag är en vanlig handlare
köper ciabatta och yoghurt
kanelbullar
Marabou chokladkakor
4hg lösgodis
Ballerina kakor

folk tittar på mig
jag ser hur dom viskar om mig
jag hör ett par skratta
dom skrattar åt mej
skrattar åt att jag är så tjock och ändå köper såntdär
det står bulimi i min panna
så jag slänger ner broccoli i min korg
och morötter för säkerhetsskull

jag springer hem och
äter upp allt
men är ändå inte nöjd
lagar två portioner
spagetti och köttfärssås
sen tar det stopp

det kryper ur hjärtat
ur hjärnan
ur mina blodådror
kommer ångesten krypandes
VA FAAN HAR DU GJORT DIN JÄVLA IDIOT
JAG HAR SKRIKIT OCH FÖRSÖKT STOPPA DIG
HELA HELA HELA TIDEN
VAD FAAAAAAAAAAAAAAN HAR DU GJORT!!??

blir virrig
springer runt
äh vatten vatten
jag måste dricka vatten så jag kan spy
pulsen är i hundra fyrtio
och jag skakar i kroppen

VA FAAN HAR DU GJORT
INGEN KOMMER VILJA HA DEJ NU DIN JÄVLA KOSSA
DIN FETA FAAN

trycker
spyr
men jag är sjuk
och mina halsmandlar är så stora
och det gör alldeles ont i halsen
men jag trycker på dem i alla fall
trycker mig igenom smärtan
för det ska ut
kämpar tills bara galla kommer

faller ner i sängen
och känner hur hungern kommer krypandes
inte igen
jag orkar inte igen

sväljer tre efedrintabletter
och ber
kära gud
låt tabletterna stoppa hungern
jag är trött och sjuk
och orkar inte äta och kräkas igen
det är tre dagar kvar nu
jag behöver dig
tre dagar bara

jag går till jobbet idag
jag är sjuk
men vill inte vara hemma och äta
vågar inte gå hem
jobbar över
äter ingenting
och jobbar ännu mer över

kommer hem och mitt huvud är alldeles dåsigt
orkar knappt gå uppför trapporna
orkar inte höja armen till nyckel låset
ramlar in mellan mina väggar
och det är något annorlunda

min mamma har varit här
min kära kära mamma
för jag har fått en matta som är ny
och sängben som jag behöver

min fruktskål är fylld
och det är mat i min kyl
och i min frys

blir glad fast det är mat
och väljer att äta
lite av det

spyr inte
hetsäter inte
inget sockerintag
och inget fettintag

jag är lugn
även fast han ringer mig
och ger mig knivar i hjärtat

drömmer och längtar efter
att få reda ut mitt liv
om två dagar ska jag börja

smäller igen skåpet på jobbet
arbetskollegor kramar mig
tar en snabb titt i spegeln på toaletten innan jag går
byxorna skär in i fettet
bildäck hänger längst sidorna
drar in magen
inte ens då blir den platt
dallrigt
äckligt
mår illa
överarmarna är så stora
töjer ut tröjärmarna
pinsamt
och hur faan drar man in armarna

jävla arbetskläder

dubbelhakan träder fram i vissa rörelser
i vissa poser ser jag ut som ett fullbordat fetto

jag vinkar hejdå till dom en sista gång

hoppas att dom aldrig mer behöver se fettoLinda
när jag kommer tillbaka ska jag vara smal
smal och vacker och lycklig
dom ska få se

äter bröd till tusen! - trots att det var förbjudet

2008-10-21T03:50:00.000-07:00

jag har under hela min tid som sjuk
aldrig ätit bröd
(förutom under hetsätningar)

bröd har varit förbjudet för mej
1.det innehåller kolhydrater
och jag förbjöd kolhydrater från min kost

2.innehöll så många kalorier
och jag kunde hitta saker som mättade mer
för färre kalorier (.tex. knäckebröd isåfall)

3.ljust bröd innehöll ju också socker
och inte alls lika nyttigt som mörkt bröd

det var helt enkelt inte värt det

och just för att jag förbjöd speciellt ljust bröd
så har jag längtat efter bröd
blivit avundsjuk på andra som ätit bröd
och hetsätit bröd

nu då
när jag är "friskare":

jag äter jättemkt bröd
nästan lite med mening
för att tillåta mej själv när jag vill
och också för att ta bort det "speciella" med bröd

just nu äter jag bara mackor med pålägg
och kaffe till frukost

och bara efter en månad me denna frukost
börjar jag att tröttna på bröd
och har inte alls samma spänning
eller samma energi till bröd
som jag haft i alla dessa år

det är helt sjukt
men jag vill absolut inte ha ett bröd just nu
Jag är mätt efter lunchen
och bröd är inget som triggar mej

så för att bli av med de livsmedel som triggar oss
måste vi (tyvärr?) äta dom...

Träning för att det är kul! (inte för att bränna)

2008-10-20T08:08:00.001-07:00

Jag tränar.

Har satt upp små regler för mig själv
så att jag inte börjar tänka fel igen

regel 1:
träna 2-4 ggr i veckan.
jag måste ha ett max på 4
annars tränar jag tillslut varje dag
eller flera gånger om dan
men så länge jag följer reglerna
så fungerar det

och om jag hoppar över 1 eller 2 pass
så får jag ändå inte ångest
just för att jag får träna bara 2 ggr med!

regel 2:
Träna för att det är kul!
Gym går fet-bort!
det är dödstråkigt + att man står med en kaloriräknare
som sabbar alla tankar i faan flera timmar
nä, jag ska inte ha nån jävla koll på vad jag bränner
och jag ska bli lycklig av det
för att det är skönt för min kropp
eller för musiken
eller för att det är så jävla roligt

ex:
- DANSA!!!! :) typ streetdance, så jävla kul
- simma /bada (skönt o avslappnande)
- klättra (har inte prövat men d verkar spännande)
- fotboll /innebandy (min tävlingsintinkt tar över tankarna lätt)

Det kanske låter som om mina dumma tankar finns där väldigt ofta
men så är det inte
jag är bara så jävla rädd att dom ska komma tillbaka
därför håller jag mej till dessa regler

innan jag följde reglerna hade jag träningsuppehåll
på ett helt år
för att komma bort från det där
och nu börjar jag sakta men säkert
träna på rätt sätt

så fort jag känner att jag går överstyr
hoppar jag av

kraaaam

har jag fått Ortorexi?

2008-10-20T02:44:00.000-07:00

ja gjorde själv testet här under
för att se hur frisk jag är nu
och jag kom ganska långt ifrån
Bulimi-strecket

sen gjorde jag Ortorexi-testet
för skojs skull typ
och det visade sig att jag bara låg några poäng ifrån

har min Bulimi förvandlas till Ortorexi?

jag har ju genom min bulimi-behandling
lärt mig att man ska äta till man blir mätt
inte kräkas
inte hetsäta
tänka annorlunda

och jag har med tiden lyckats ganska bra
däremot har jag hittat genvägar

jag äter mig mätt- fast bara med supernyttig mat
jag kräks inte - men jag tränar som kompensation

hm

är dock gladare och lyckligare nu än förut
jag tänker inte lika mkt på att jag är hungrig
och är nöjdare med min kropp
och ortodoxi är ju inte lika skadligt för kroppen ( ? )
men lika skadligt för hjärnan ( ! )

jag ska ta o tänka över det här ...

kram

BULIMI TEST

2008-10-19T05:23:00.001-07:00

bild ifrån http://www.psykologitest.se/test/bulimi.php

testa dej på hemsidan ovan,
om du har bulimi

det finns även chat forum m.m. om just ätstörningar.

mitt bekräftelsebehov behövde ligga!

2008-10-19T04:06:00.000-07:00

jag vet inte varför jag kopplar lyckad utekväll
med hångel

egentligen borde kvällen endast bestå av
kompisar, dans och glada skratt
men i min kväll ingår sex
som nån sorts prick över i;et

kanske beror det på att jag får bekräftat
att någon vill ha mej
min dåliga självkänsla djupt där inne
behöver få hångla flörta ligga
för att jag ska betyda något speciellt

lika igår
en gammal kille ringde som jag egentlgien inte borde ligga med
men jag blev ändå lycklig av hans samtal
och drog ändå hem till honom efteråt

det var mysigt
vi pratade och hade sex och kramades
men det är inte han jag vill ha

jag vill ha en annan

och därför fyller det beslutet mej med oro
att jag valde han bara för att bekräfta mej
när jag ju ska lära mej att bekräfta mej själv

känner mej tjockast när jag ska ut...

2008-10-18T10:36:00.000-07:00

ja brukar oftast inte känna mej så tjock
eller tycka att det är så jobbigt allt det här
men när jag ska ut
sitter ingenting bra

ja känner mej alltid så himla tjock
granskar mej i spegeln i hundra år
väljer tankfullt ut min kläder

svart
svart
svart

klipper av resåren
så inget klämmer in

änd känner ja mej tjockast

blä

d är för d e sån press tror ja
när vi ska ut
att man ska va så himla snygg

konstigt nog känner jag mej snyggare
både i skolan, hemma o på gymmet

men med alkohol innan för västen
e jag snygg igen

hemskt
men sant

Göra slut med vänner/ pojkvänner?

2008-10-18T07:32:00.000-07:00

Är alla era vänner verkligen era vänner?
Ger dom dej någonting som du vill ha?
Nu snackar jag inte om saker, utan om utbyte!

Jag har fem miljarder vänner
men jag har få vänner som står mej på riktigt nära
ärligt talat är det jag som har satt dom där
isolerat mej totalt genom min sjukdom

men nu då
när jag e typ frisk
och vill ta tag i allt igen?

jag gick igenom min mobiltelefonlista
och skrev upp de vänner
som jag mår bra av att umgås med

vänner som får mej att skratta
som bryr sig om mej
som jag bryr mej om
vänner som aldrig aldrig skulle göra mej illa
som jag kan prata med
festa med

det blev 5 personer på den listan

jag skrev också en lista om dom som tar min energi
den listan blev längre än väntat

det var killar som jag dejtade
låg med
som jag tänkte på alldeles för mycket
ängnade så mkt energi till dom
det stod om vänner som bara pratar på
som aldrig stannar upp
reflekterar
som jag kan fortfarande efter hundra år
bara vara trevligt emot
aldrig mej själv på rkt
som jag var helt slut efter att ha umgåtts med
vänner jag egentligen inte ville ha
men hade dom för att inte va ensam

och så bestämde jag mej
poff

dom där fem personerna skulle jag lägga mitt allt på
det är så jävla enkelt egentligen

dom fem personerna betyder något!

och om det kommer en person i livet
ex en kille
som vill ha något jag inte alls vill ha
så ryker han fortare än kvickt

jag vill ha människor som står på samma mark

något annat är jag inte intresserad av.

kram o puss o allt vad det e!!

unika besökare

2008-10-18T04:40:00.000-07:00

nu har jag fixat unika besökare på min sida
för att det är lite spännande.
ser jävligt tomt ut nu bara efter en sekund =)
haha

RUBRIK FÖRKLARING

2008-10-18T03:47:00.000-07:00

satte in en ny bild som rubrik
en bild jag har ritat själv (WOW)
hahaha

nämen
det är en bild jag ritade av mej själv
när jag var ganska sjuk

jag var inte så stor
och jag visste "nog" om att jag inte var såå tjock
däremot var det där min största rädsla i livet
eftersom jag på slutet bara ökade i vikt

alltså att jag skulle va ett stort fetto
som fortfarande åt och kräktes på toaletten

det var min största rädsla
av alla rädslor

det ni ser på bilden
och det är nog fortfarande det

däremot är jag femhundra steg ifrån den bilden nu
än vad jag tidigare var

8 saker jag INTE ska göra

2008-10-16T23:20:00.000-07:00

För att hålla min sjukdom borta
försöker jag hålla mej borta från vissa saker
som jag vet triggar mej

Jag håller mej borta ifrån=

1. spegla mej på ett dömmande sätt (kolla om jag är tjock)
2. känna på kroppen (efter fett)
3. tänka på kalorier
4. Läsa bantningstips och bantningsdieter
5. Jämföra min kropp med andras
6. Titta på "du är vad du äter" o "toppmodell" m.m.
7. tänka på när andra bantar
8. tänka på när andra äter något onyttigt

Jag är ju frisk i mitt handlade,
men så länge jag håller mej borta ifrån de här 8 punkterna
känner jag mej rätt frisk
och mår rätt bra
näst intill hela tiden

Nu ska jag ut i höstsolen
till skolan

<3

kram!

Riktiga relationer ska fylla mej. -Inte mat!

2008-10-16T07:28:00.000-07:00

Aldrig i mitt liv har jag varit så ensam
som under tiden jag var sjukast

och ju ensammare jag var
desto mer försökte jag fylla mitt tomrum
med mat och med sex

länge försökte jag banta
knulla
och äta mej ur min ensamhet

inget funkar,
jag har försökt i 6 år
med alla dieter i världen
med killar som behandlat mej illa
och jag har bara fortsatt ändå

och sen ätit mej ur all jävla ångest.

Det enda som verkligen fungerar
är att lägga ner hela skiten

jobbigt, men sant. så jävla sant.

sex och ingenting mer gör än tom
och jag behöver någon som kan fylla mej
inte tömma mig

jag behöver vara någons prinsessa
folk som står mig nära
som jag är säker på att dom finns där
det är min medicin
och ändå kastade jag bort den som sjukast

isolerade mig totalt
gjorde det omöjligt för min medicin
att träda fram

jag är så jävla lycklig idag
att jag tagit dom första stegen
att jag nästan är framme

så jävla lycklig att jag valde att lägga ner,
sluta att knulla och äta mej ur min ensamhet!

KRAM O KÄRLEK

LIGHT

2008-10-16T07:11:00.000-07:00

Dricker fortfarande cola light,
eller fanta free,
eller sprite zero.

Dricker aldrig det riktiga,
intalar mej själv att det är för
att det inte är bra för tänderna,
men så är det inte.

Jag dricker det för att det är 0 kalorier
och det känns så
JÄVLA ONÖDIGT
att dricka cola för miljarder kalorier
när jag kan få samma smak för 0

jag lurar fortfarande mej själv
eller egentligen inte
eftersom jag vet om det
men kan ändå inte ta mej i kragen
vågar fortfarande inte
dricka "onödiga" kalorier.

hur gör man.

gäller det bara att bestämma sig här eller?
och se att jag inte blir ett fettoberg?

ÄR DET SÅ MAN GÖR?

BARA DU KAN HJÄLPA DEJ!

2008-10-14T16:13:00.000-07:00

jag vill bara säga en till sak innan jag lägger mej.

jag vet inte vilken nivå ni är i ert tillfrisknande.
jag har kämpat länge (2år nu som "friskförklarad")
det tar tid
det handlar inte om lite ramsor på kvällen eller lyssna på fina låtar
som jag har skrivit här under. Det handlar om så jävla mkt.

Få riktig hjälp. Att själv vilja.
Det här är bara lyckliga tankar
på vägen.

inget mer.

ingen annan kan hjälpa dej
än DU SJÄLV

PUSS NU, SOV GOTT

jag är attraktiv och vacker

2008-10-14T15:41:00.000-07:00

innan ni går och lägger er ikväll säg detta till er själva:

jag älskar min kropp
den bär mej
och tar mig dit jag vill
jag älskar den
och den är jag

(säg gärna varje morgon, ett litet tag fram över...)
sen om ni har något annat
som ni har problem med
SÄG DET ISTÄLLET!

ex:

jag är attraktiv och vacker
jag är lycklig att jag är jag

sov gott!

det är nu livet är mitt!!!!

2008-10-14T15:16:00.000-07:00

jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar

lyssna <3

http://www.youtube.com/watch?v=ehMiYXd6z74