Ena dagen är jag så fruktansvärt lycklig
och nästa dag ligger jag med hjärtklappande ångest
Det är fram och tillbaka hela tiden.
Jag vet att jag är lyckligare nu.
De är inge snack om saken.
Folk säger till mig att jag har börjat lysa.
De frågar mig om jag har träffat någon,
de säger att jag sprudlar-
Men. Jag har inte gått ner.
jag tittar på bilder ifrån en fest,
tänker; är det där verkligen jag?
Är jag så stor?
Så tjock?
Tar på mitt fett...
Tänker vad de andra säger om mig.
Låter min fantasi ta över och tänker hur han som jag hånglade med ångrar sig för att i efterhand tycker han nog att jag var för tjock.
Sådant tänker jag på tills jag inte kan sova längre.
Jag ligger i min säng och vrider mig
hela nätter vrider jag mig
för att jag fortfarande är för tjock
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bli frisk. Jag måste göra det här på rätt sätt. Men orkar inte leva som en tjock längre.
Jag är lyckligare nu, trots att jag inte gått ner. Men det känns bara skumt.
Kan inte dra ner på maten för då riskerar jag hetsätning.
Kan inte öka motionen för då riskerar jag att min träningsnarkomani kommer tillbaka.
Kan inte sluta med kolhydrater för det är inte bra för min hjärna el min kropp.
Kan inte göra någonting för att gå ner.
Jag bara är här just nu.
Just nu inte lika lycklig.
Just nu bara tjock.
trött och tjock
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hej! Jag har just hittat till din blogg och kommer att fortsätta läsa den. Jag lider också av bulimi men ska alldeles snart börja min behandling, och bli frisk förhoppningsvis. Det slog mig också när jag kom in för behandling att nu kommer jag aldrig att bli smal. För jag kommer aldrig att kunna banta mer utan att riskera att åka dit igen. Men på sätt och vis är det ju värt det, att bli frisk. Även om jag inte blir smal så måste ju friskheten betyda att jag kommer att bli mer nöjd med mig ändå. Hur länge har du varit sjuk? Jag har haft problem sedan tidiga tonåren, men det bröt ut riktigt illa först i höstas.
Jag tänkte höra mig dig om du skulle vilja svara på några frågor angående ätstörningar. Jag arbetar med ett projektarbete om just det, och ska göra ett häfte som jag ska dela ut i skolan och kanske ungdomsmottagningen, för att inspirera andra och så. Jag har följt din blogg ett tag, och tycker att just du är inspirerande, även om du tar två steg tillbaka ibland. Jag önskar dig lycka till i framtiden i varje fall!
Sockeriogat:
Ha, jo jag har tänkt så också. att om ja slutar banta så blir jag aldrig smal, men alltså. Jag blev tjock av bulimi. Inte direkt överviktig, men typ "knubbig", lite rund el va man säger, men alla andra sa att ja va normal typ.
Men det ja vill komma fram till är att även om ja gick ner ibalnd med bulimi så gick jag alltid högre o högre upp.
När ja slutade banta gick jag upp mer, och jag ville typ dö. Men sen så vänder det. Jag äter asmycket och jag har inte vägt såhär lite som jag väger nu på flera år.
Att sluta banta var räddningen för min kropp. Det var jag som fuckade upp ämnesomsättningen när jag varannan dag svalt och varannan dag hetsåt.
Till E: ja absolut, det är bara att fråga på. Min mailadress här är:
flickan85@hotmail.com
hör av dig där
MVH
Hej ! följer din blogg o tycker det är jätte intressant att läsa om dig i din resa! har själv öppnat en blogg på blogger och har letat men hittar inte vart man lägger till så man ser antalbesökare? Lycka till! jag kommer forstätta att titta in här o följa hur det går för dig! tillsammans r vi starka! stykre kramar!
//A
du skriver mina tankar
/Malin
livetochkarleken.blogg.se
hej
jag har precis hittat denna blogg, eftersom jag vet att jag spyr upp maten, jag vet att jag tar lax.medel och jag vet att jag jämför mig med andra hela tiden. Men jag har inte förstått att jag är bulimiker förrän förra veckan, då mina kompisar oroade sig för mig och pratade med mig på ett sätt så jag förstod hur jag såg ut från andras synvinklar. Det var så pinsamt, för att jag är 25 år, vuxen antar man, och jag ska kunna ta hand om mig själv. Men det gör jag inte. Jag undrar, hur sökte ni hjälp? Jag vet inte hur jag ska ta hjälp? Jag vet vart sjukhuset ligger men jag är rädd för hjälp. Utomstående förstår det inte, men jag tror att ni förstår oron, för jag tror att ni har varit där ovkså. Vad ska jag säga till dem? Vad kommer dom att göra med mig på sjukhuset? Vad kommer att hända mig om jag söker hjälp? TACK för att din blogg existerar och för alla andra som har kommenterat, det visar att man inte är ensam, att det är ett vanligt problem.
gå in på abkontakt.se
där står det massor av info om det mesta...
där står det också vart o hur du söker.
Hur din behandling ser ut bestämmer du själv. När du kommer dit kommer du göra någon slags bedömmning, typ att du får beskriva din ätstörning o så. vid andra tillfället så kankse ni pratar om olika behandlingar o vad som skulle passa dig bäst och så går det så, framåt.
tveka inte o sök, dom är vana att folk är rädda,
Skicka en kommentar