Vad hände sen?

Ett halvår har gått
sen jag avslutade denna blogg
för att idag komma på
att denna fanns

jag tänkte bara säga
som en sorts återkallelse
till er alla

att jag är fortfarande frisk
friskare än friskas

och kommer aldrig att bli sjuk igen

plus att allt går så himla bra nu för mig
det är så konstigt
att livet kan vara så bra
och att allt kan hända för just mig
som på allvar trodde att man inte kunde bli frisk
från ätstörningen bulimi

MAN KAN BLI SÅ JÄVLA FRISK :)
PUSSSSSSSSSSSSSSSSSS

Jag är frisk

Jag har inte skrivit här på länge
antar att ju bättre jag mår
desto mer glömmer jag att jag ens
har en blogg som denna

Jag vet inte riktigt hur jag har gjort det
men nu har jag gjort det jag har velat
jag har blivit frisk

och det är konstigt
alla mina visdommar om mat som jag hade innan
har slagits sönder

just nu så varken tränar jag
eller äter så särskilt regelbundet o nyttigt
som jag gjort i alla dessa år
men ja väger ändå mindre än på många många år

jag är inte längre överviktig
även fast ja inte var det egentligen innan heller
jag hade en bmi på 25.

o eftersom bmi för normalviktig ligger på 20-25
så ansåg ja mig som överviktig eftersom jag låg på gränsen.

Nu skiter ja i det där himla BMI;et.
så trött på att någon har bestämt en siffra på normal
min kropp e snygg o det ser ja nu
ja väger iofs mindre
men inte så pass mkt mindre

jag känner mig glad
nästan hela tiden
känner mig självsäker
vill hitta på mer grejer
prata med fler människor
bryr mig inte lika mkt om vad andra tycker
jag vet inte hur ja ska förklara
men ja har hittat nåt slags lugn inuti
en trygghet

allt går bra nu för mig
o ja menar verkligen allt
o d sakerna som går mindre bra
vilka de nu är
dom tänker ja inte ens på

jag kan inte mer än säga att
vinden har vänt
och jag känner på mig att det här kan bli ett av mina bästa perioder
i mitt liv

Jag kommer att sluta skriva här
vet inte vad ja ska tillägga
eller säga nu när jag inte tänker
ätstörningstankar

men jag kan säga
att jag trodde aldrig att det kunde hända mig
så ni vet där ute

ge inte upp

insikt

I nästa nummer av INSIKT
kommer jag att vara med
jag har skrivit en krönika där
jippi jippi jippi jippi

frisk från bulimi?

så är jag lycklig igen
även fast det är fram och tillbaka
så är det hela tiden mer fram
fler lyckliga perioder
mindre olyckliga

när jag är nere
så är jag riktigt nere
får för mig att jag är tjock
även fast jag inte är det

jag ser ju nu
jag tittar på mig själv
och tycker att jag är snygg
jag är snygg
jag är precis lagom i kroppen
visst så skulle jag vilja ändra på lite småsaker
som kärlekshantagen
men jag ser mig inte som en tjock person
eftersom jag inte ens är det

jag måste kunna ta med mig det
in i de deppiga stunderna
det att jag vet
att jag för det mesta
att jag inte är tjock

just nu är jag lycklig
sjukt lycklig
trivs med mig själv
med mina vänner
med mitt boende
med min blivande karriär
med allt

jag trivs med så himla mkt

det är helt sjukt att jag kan känna såhär
ren och skär lycka

jag skulle nog säga till de allra flesta att jag är helt frisk ifårn bulimi
jag skulle aldrig banta, träna för mkt, hetsäta, kräkas
och är i mesta fall nöjd med min kropp

en ned-dipp i månaden bara
men det får väl nästan alla?

kan man säga att jag är frisk
riktigt på gränsen i alla fall

två steg tillbaka

Ena dagen är jag så fruktansvärt lycklig
och nästa dag ligger jag med hjärtklappande ångest

Det är fram och tillbaka hela tiden.

Jag vet att jag är lyckligare nu.
De är inge snack om saken.
Folk säger till mig att jag har börjat lysa.
De frågar mig om jag har träffat någon,
de säger att jag sprudlar-

Men. Jag har inte gått ner.
jag tittar på bilder ifrån en fest,
tänker; är det där verkligen jag?
Är jag så stor?
Så tjock?
Tar på mitt fett...
Tänker vad de andra säger om mig.
Låter min fantasi ta över och tänker hur han som jag hånglade med ångrar sig för att i efterhand tycker han nog att jag var för tjock.
Sådant tänker jag på tills jag inte kan sova längre.
Jag ligger i min säng och vrider mig
hela nätter vrider jag mig
för att jag fortfarande är för tjock

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill bli frisk. Jag måste göra det här på rätt sätt. Men orkar inte leva som en tjock längre.

Jag är lyckligare nu, trots att jag inte gått ner. Men det känns bara skumt.

Kan inte dra ner på maten för då riskerar jag hetsätning.
Kan inte öka motionen för då riskerar jag att min träningsnarkomani kommer tillbaka.
Kan inte sluta med kolhydrater för det är inte bra för min hjärna el min kropp.
Kan inte göra någonting för att gå ner.
Jag bara är här just nu.
Just nu inte lika lycklig.
Just nu bara tjock.

trött och tjock

Jag är snygg

jag är egentligen en rätt cynisk person
till o med blir lite trött på mig själv
eftersom varenda inlägg de senaste gångerna
har handlat om hur lycklig jag är

men

jag måste


shit jag är så jävla lycklig

Jag är så lycklig att jag inte vet vad man ska göra
jag vet inte hur man beter sig när man har lyckoruset i sig
ska ja stå och hoppa ett tag för att få det ur mej?

En vän till mig frågade om jag hade träffat någon
(som om de är enda källan till ren lycka)
och nej, det har jag inte
det har inte med det att göra överhuvudtaget

Jag känner till och med att jag inte bryr mig så mkt
om jag skulle ha träffat någon eller inte
vilket är sjukt eftersom det har varit min högsta dröm
i oändligehterna tider

Några personer i korridoren nämnde till och med
att jag har börjat lysa

Det är nog bara för att det går så bra för mig nu
och det handlar inte om att jag är annorlunda
eller att jag ser annorlunda ut
lyckan är inte i mitt fett
det är mitt självförtroende och min vilja
som har tagit mig hit
och jag ska längre

- Jag har fått världens bästa sommarjobb som journalist
- Det är snart vår och jag vill bara hoppa i mina nya vårskor o solglasögon
- Jag pluggar till det jag vill bli
- Jag är duktig på att skriva
- Efter sommaren ska jag och min närmaste flytta ihop
- Det pirrar i mig när jag tänker att jag någongång kommer få barn
- Jag har fått tre jättebra journalist extrajobb
- Jag har börjat träna afrodans och strippaerobics: kuuuuuuuuuuuul
- Jag tycker att jag är snygg

ja e fin

igår när jag gick förbi spegeln
HELT NAKEN
så stannade jag upp och såg
"shit vad snygg jag är"
och samtidigt som jag tänkte tanken
vart jag rädd
för så har jag aldrig sett mig själv

jag brukar klämma
och se allt fett
och tänka att jag är äcklig
och att jag är tjock och så

men nu såg jag inte det,
jag såg att jag var fin

men ja tänkte att det bara var en engångsgrej
så imorse ställa dig jag mig framför spegeln av en slump
och tänkte samma sak

Jag funderade sen i ungefär en timme om jag skulle väga mig
kan det ha något med det att göra?
men vågar jag väga mig?
tänk om jag har gått upp i vikt, då förstörs ju min självbild helt,
men vill ja tro att jag är snygg fast jag är tjock?

Ja ni hör ju

Men tillslut ställde ja mig
och mina damer och herrar
Av att äta MYCKET mat
och genom att inte träna en sekund det senaste halvåret
har jag gått ner.

helt sjukt.